Här är en liten bild på Billy:)
Mer bilder får bli på den andra bloggen senare.

Helt sjukt. Gårdagen var helt sjuk.

I helgen har jag Varit arg och tjurig bara för att det suger att inte ha någon häst, fast framförallt att pappa inte kunde tänka sig åka och provrida.

Igår satt jag i skolans cafeteria och ser att pappa ringt så jag ringer upp.
Han bara tjatar om ett sms som han skickat men jag inte fått tydligen.
Då släpper han bomben." jag har köpt Billy, vill du ha honom?"
Blev så chockad....

För att göra en lång historia kort så bar vi sommaren 2010 hos en bekant till pappa i Falköping. Där hittade jag min drömhäst. En 2-åring. Fux, 4 vita ben och bläs, kallades Billy. Men en tvååring var ju inte lägligt direkt.

Igår hade pappa bara ringt upp honom, sagt att vi ville ha en häst, gjort upp pris och allt UTAN ATT JAG HADE DEN MINSTA ANING!

Chock? Definitivt. Senast på morgonen hade han sagt att det var bra som det var.

Till hästen:
Han heter believe men kallas Billy. Född 08 efter bocelli morfar racot. Han är inte inriden ännu men ska i väg på inridning nu så jag ska vidare utbilda honom.

Så det blev visst snabbare än jag trott med ny blogg. Kommer ha två unghästar nu, en att rida in och en att utbilda.
Men efter som att inget var planerat har jag inte hunnit fundera på design eller något, plus att det tar lite mer än en månad innan jag får hem Billy, men jag ska se när jag drar igång den nya bloggen. Har motivation för det nu faktiskt:)

Bocelli på bild.

Har beslutat mig för att lägga ner denna blogg totalt. Motivationen har försvunnit samtidigt som hästantalet. Just nu rider jag två gånger i veckan samt hanterar en treåring, det är inte tillräckligt för mina hästnerver så går och längtar efter en egen... Men resten av familjen verkar inte vara på samma väg.
Nästa helg ska jag ta till det tunga artelerier, får se vad som sker.

Men har egentligen lust att blogga. Men det händer för lite just nu för att det ska kännas kul och läsvärt.

Därför kommer jag tillbaka med en NY blogg, NY fräsch design OCH en NY häst när jag fått dessa tre pusselbitarna på plats. När är det ingen som vet. Frågar ni mig så är det imorgon, resten av familjen inom ett år.

Vill ni nå mig gör ni det lättast via mail(Axelsson.frida@hotmail.com). Jag har varit grymt dålig på att svara både på mail och kommentarer men ska ta tag i det nu så maila mig, frågor eller desiger, jag slutar inte med att göra designer!

När jag stod i ridhuset idag kom jag och tänka på hur mycket svenskar använder ordet "inte". Det finns ingen bra översättning på något annat språk till det ordet så varför använder vi det för?

"inte så", " ha inte händerna så högt" " det där var inte en runt volt" mm,mm.

På ungdomsledarutbildningen jag var på pratade vi just om detta, och hur svårt det är att inte använda just inte!
Det krävs mer tanke bakom det hela om man ska skriva/ säga en negativ mening med det ordet.
Men om man inte skulle använda inte så skulle barnen förstå oss bättre, det blir mer rakt på sak.

"gör så istället", "sänk händerna lite", " nu fick du en oval volt, jobba på att få den rund"

Jag är alltid noga med att ge beröm när eleverna gör något bra, även om det bara är något steg. Det gör att de känner sig duktigare och självförtroendet stiger. Har ofta uppe diskussionen med min tränare om hur folk kan rida för tränare som bara tjatar och aldrig ger respons för det. Har jag som tränare bett eleven höja händerna och hon har gjort det till nästa varv kan man ju påpeka det istället för att be henne höja dem ännu mer, ett steg i taget så lär man sig bättre.

Tänk att ha två hästar, en lite äldre och välutbildad som man kan tävla ordentligt på och en unghäst att rida in och hantera för att sedan sälja och börja om med en ny unghäst.
Vilken dröm, men då måste man nog antingen vinna på lotto, gifta sig rikt eller ha en väldigt bra lön. Inget av dem låter ju så troligt så här i dagsläget.

Men jag har fått fördelen att hjälpa till( eller jag gör det men jag har ägaren till hjälp och stöd) att rida in en unghäst. Idag linades han med träns för första gången och det gick bra. Han är så himla cool( komiskt nog heter han faktiskt cooley) och verkar så mycket äldre så det gäller att inte gå för fort fram.

En annan dröm skulle vara att få hålla i träningar. Jag har stått i ridhuset två timmar i rad både igår och idag och hållt lektioner. Det är väldigt lärorikt och nyttigt men framför allt kul! Och när min mun väl har börjat babbla kan den knappt sluta men det var sex nöjda men trötta och förhoppningsvis lite bättre ryttare som idag hoppade av sina hästar och avslutade det hela med en klapp på både hästen och sig själva.

Något speciellt ni vill ha svar om/ läsa om?

2011 har varit ett händelserikt år.

Det var nog det år som avokado och jag utvecklades som mest tillsammans och hade vi fått ett år till hade vi varit riktigt vassa, men jag kände att jag inte ville lägga ner den energin utan ville vidare.

Även om resultaten inte varit dem bästa så har känslan varit den bästa på många år.

Nu är han såld till en familj i stallet som tar super bra hand om honom och han blir riktigt bortskämd;) deras planer med honom inför 2012 är att forhoppningsvis komma ut på några pay and jump och hitta varandra ordentligt.

När jag lämnat avokado bakom mig gick jag vidare och red lite olika hästar i ett par veckor innan winnie hoppade in i mitt liv. (läs nedan) vi har kämpat på i två månader nu och planerna inför våren blir att komma ut på tävlingar, både hopp och dressyr!

Vilken känsla jag fick på hästryggen. Den var obeskrivlig.

Att man för första gången sitter upp på en häst och känner att"denna gillar jag" till att tjugo minuter senare inse att detta aldrig kommer gå, när hon blir trött ställer hon sig och bockar vilket jag fick vara med om redan första gången jag satt i sadeln.

Och första gången jag hoppade var det inte att tala om. Full fart med huvudet högthögt upp och hård i munnen så ingen förhållning gick att få igenom.

Sedan lossnade det allt mer och dressyren har funkat allt bättre fram till galoppen som det fortfarande saknas en hel del muskler i.

En dressyrtävling och två hopp har hunnits med. Dressyren var en bragd att bara kunna stanna innanför fyra hörn av staketet, men vi lyckades och klart godkända procent.
Hoppningen har gått bra båda gångerna, första gången tappades orken över sista hindret i omhoppningen men hela rundan gick lugnt till, andra gången var vi lite mer sammansvetsade och satsade lite med en tredje placering som följd.

Idag hoppade jag en bana på nästan en meter och hon var lugn, väntade och hoppade suuuper!
Sådan himla skillnad och får hela tiden höra "det kan inte vara samma häst" men jo, tro det eller ej, det är samma häst som inte bockar, hon har en fin form även om orken fortfarande saknas, hon litar på mig och är lugn.

Med detta vill jag få fram: ge dig aldrig!

Denna häst jag nyss beskrivit höll på att bli avlivad i somras bara för att ingen satt kvar på henne, nu är vi på god väg till tävlingshäst och i vår väntar första starterna!

Insåg just att jag missat svarat på vissa kommentarer ang. Design,
Känner du dig träffad får du jättegärna kommentera en gång till så ska jag ordna upp det!

Hjälm eller inte, en fråga alla funderar på. Är det verkligen rätt att dressyrryttarna i toppen rider i hatt? De sitter oftast på kanoner till hingstar som lika väl kan få spelet.

Jag har ridit utan hjälm en gång, i skritt. Är man uppvuxen med hjälm tar man inte av sig den i första taget. Men de äldre inom ridsporten som red med hjälmar utan hakknäppe eller ett hakknäppe av gummiband som knappt används, har de svårare att acceptera hjälmen? Säkerheten har som tur va gått åt rätt håll men vad är det för förebild när större bloggar rider utan hjälm barbacka på en bockande häst?
De har själva valt att blogga och har därmed blivit förebilder för många både yngre och äldre . När de sedan kommer med svar på tal att de faktiskt har en egen vilja, men, om de är så oansvariga förebilder så kanske de skulle behålla bilderna för sig själva...

Jag har som sagt börjat hantera en unghäst och för mig är det en självklarhet att hanteringen sker iklädd hjälm, man vet aldrig vad en unghäst kan hitta på, inte en vuxen heller iof.

En stor eloge till Isabelle werth som tävlar i en guldhjälm!

Två böcker hamnade under min gran adresserade till mig. Dressyr med kyra och spänst och harmoni i ryttarens sits så nu har jag något att göra när jag inte rider lika mycket som innan:)